Lektion två – grymt!

Igår besökte vi studion igen, fast den här gången var det högstadieelevernas tur att spela in med David Raflund. Dom var blyga och skämdes en hel del, men väl vid mikrofonen visade dom sig vara grymma! Texten var ibland lite svår att rappa, men dom var riktigt duktiga på att hjälpa varandra. Dom spelade in en annan låt än vad gymnasieeleverna gjorde, så nu har vi fått höra två olika låtar som kommer att vara med i musikalen. Alex, Kalle och Erik stannade kvar i lokalen idag igen, medan vi andra var i studion.

Eftersom veckans tema är ”I inspelningsstudion” så har vi koncentrerat oss på arbetat där. Nästa vecka har vi tema ”I lokalen hos Spiritus”. Då kan ni också ta del av hur vi arbetar, eller rättare sagt, hur dom arbetar utanför studion.

Glöm alltså inte att kika in på bloggen nästa vecka igen!

Lektion ett – WOW!

Idag fick vi följa med när en grupp gymnasieelever spelade in en av låtarna till musikalen i en studio. Nabila, sångpedagog och vår chef, ville tvinga in oss i studion, men vi tackade glatt nej. Den enda av oss praktikanter som vågade sjunga ut var Louise. Modigt!

Vi fick vara med och skriva förslag till refrängen, men våra texter kom inte med (UNDRA VARFÖR?!).

Förövrigt har det varit en spännande dag. Det har varit kul och intressant att se hur ungdomarna arbetar inför den stora musikalen.

Killarna i redaktionen, Alex och Kalle, filmade den andra gruppen av elever när de hade sin lektion och spelade in deras låtar till musikalen här i Spiritus Mundis lokal. Dom tog även bilder under lektionen som dom sedan redigerade, tråkiga som dom är...

Mer intressanta inlägg inom kort, känner du peppen?

/Sophie, Rebecka, Hermina, Marina, Louise

Ny redaktion!

Hej hej!

Nu sätter bloggen igång igen med en helt ny redaktion med tio elever från Mediegymnasiet och en från Heleneholms Gymnasie här i Malmö. Under vår tid här på Spiritus Mundi kommer vi att följa utvecklingen och fortsätta skriva om projektet Wag The City.

Här i bloggen kommer ni också att få följa med bakom kulisserna på Wag The City med bilder, ljudklipp, filmklipp och intervjuer som vi kommer att lägga upp här på sidan.

För mer info om gänget, klicka på våra namn nedanför, vi ses!

Alexander Vigstrand

Kalle Dahlberg

Rebecka Rafael

Sophie Holmqvist

Ladon Dauti

Hermina Pataki

Marina Radic

Erik Lill

Linda Augustsson

Louise Holm

Fatima

v 14

Uppspel!
Det var veckan innan påsk men UK-eleverna var inte mindre peppade för det. Den här veckan gällde det för dom att göra enkla inspelningar av sina låtar för att i slutet av sina lektioner spela upp låtarna för varandra.

V 13

Sunktant och Thomas på frammarsch

Med förra veckans inspiration från Amnesty, PeaceQuest och Sensus fortsatte låtskriveriet. Cecilia var sjuk denna vecka, så Thomas fick hoppa in som ersättning för henne. Thomas var på hugget och gymnasie- och högstadiegruppens sångtexter mer eller mindre färdigställdes och det är nästan bara musik som ska komma till.

Även de andra gruppernas texter börjar sammanställas. Magnus och Lovisas grupper fortsatte med att spela in och sätta de rätta tonerna på sångmelodierna. Sunktant gjorde en bättre och seriösare inspelning av sin låt, dock var det endast en från tjejgruppen vilket gjorde att de inte kom så långt denna vecka.

Christines gymnasiegrupp brainstormade fram lite innehåll till en låttext, fast de körde fast lite och de valde istället att fokusera på den musikaliska biten. Den elektroniska låten, som även är i görningen i Christines läger, fick ta en liten paus denna vecka pga. sjukdom hos en av killarna. Högstadiegruppen började få ordning på sin låt och repade hela dagen. Hos David är det fullt upp. Det var många bollar i luften. Beats plockades fram och låttexter började bli färdigställda.

Man märker hos vissa att de känner av att 16:e maj börjar närma sig. Lite oroliga, lite pirriga och förväntansfulla - hur ska de hinna med lära sig sina låtar? Hur man än känner sig, ta det bara lugnt - allt går enligt plan.

Krönika

"som en sliskig skvallerreporter från en kvällstidning"

Jag visste inte att jag var en sån, ja du vet en sån, en sådan där som blir alldeles vek i benen när jag träffar kändisar. Varje vecka ramlar det in celebriteter här på Spiritus Mundi. Jag skulle vilja kalla dem kollegor, men hur ska jag kunna göra det när de faktiskt lever med musik och jag står vid sidlinjen och tittar på som enkel hobbyist.

Dessa människor kanske inte anser sig vara kändisar och de vill nog faktiskt inte bli sedda som några heller, men det är ändå något som skiljer. Dessa människor har ton av erfarenhet och har upplevelser som man vill veta mer om. För mig är de stora celebriteter bara av den enkla anledningen.

Man är som en sliskig skvallerreporter från en kvällstidning. Här vill man mingla och fråga på om allt mellan himmel och jord. Fast vem är jag - jag har ju trots allt inga befogenheter. När de är här så är de här av en helt annan anledning, de är ju inte här för att socialisera sig med småkids som mig.

Ack, vilken situation – en situation där man som utomstående försöker bjuda in sig själv på en fest där alla är fint uppklädda och vill prata finkultur och där är jag - naken, onykter och gormar om hur mycket jag älskar The Clash. För clash är just vad det blir.

Nåja, så illa är det kanske inte. Situationen är som den är och jag har, i och för sig, inte så mycket emot det heller. Jag får åtminstone chansen att träffa dem två gånger i veckan fram till i maj. Jag kanske ska nöja mig här i mitt harem.

Din skvallerreporter på frontlinjen
Gustav Weijden
Världsförbättrare

V 12

Organisationerna blev lektionens inspirationskälla

Grupperna har nu kommit igång med sina låttexter och skriver på så pennan ryker. Men det var dags för lite inspiration från nya håll. Därför fick vi den här veckan backup av tidigare redan kända organisationer från förra terminen. Nämligen Amnesty, PeaceQuest och Sensus.

Cecilias och Christines grupper gick ihop till ett, tillsammans med Amnesty som hade en övning förberedd till eleverna. Uppgifter löd som så att det var krig i deras land och de var tvungna att fly. Men dilemmat var att de hade ett begränsat antal personer och tillhörigheter de fick ta med sig.Vad och vem skulle de då välja? Det blev under uppgiftens gång mindre och mindre plats i bussen så de fick därför sålla mer och mer bland sina tillhörigheter.

Magnus och Lovisas grupp hade besök av Gustav från Sensus. Gustav spelar även i bandet Billie the vision and the dancers och visade bilder på bandets manliga sångare vars scenkläder oftast består av klänningar och smink. Utifrån det diskuterades det sedan hur ”annorlunda” människor blir bemötta i samhället. Gruppen pratade också om att det är utanförskap som driver människor till att bli något.
- Snygg-Jessica bor fortfarande kvar i Jönköping och har gift sig med Kenneth som fortfarande jobbar kvar på Biltema, berättar Magnus och menar på att det är dom som känner att dom inte passar in som blir något. De ”populära” är däremot redan nöjda med sin position i samhället och har därför inte samma drivkraft att göra något bättre av sina liv.

Den tredje och sista gruppen höll som vanligt till borta i Davids studio på Gustav Adolfs Torg. Med sig hade dom Oscar från PeaceQuest. Mycket av tiden gick åt till att diskutera den senaste skolmassakern som skedde i Tyskland förra veckan. De pratade då om hur man skulle kunna gått till väga för att påverka och kanske ha förhindrat en sådan här tragedi. De pratade även om hur fel det kan bli när man försöker passa in, detta med tanke på veckans händelse då en 16-årig flicka hittades död i Malmö efter att ha sniffat butangas.

Efter fruktpausen återgick grupperna till att skriva på sina låttexter med, förhoppningsvis, inspiration från organisationernas tidigare övningar och diskussioner.

Krönika

Behandla mig som du själv vill bli behandlad!


En sak jag inte tänkte på när man valde mitt yrke är att jag ser allt, under tiden jag filmar men också när jag sitter och kollar igenom materialet.

Det som är mest tydligt är man ser de olika individernas personligheter. Vissa UK-elever är blyga, andra tysta, några högljuda och engagerade. Dessa är en skön mix av olika personligheter.

Men det som är lite negativt som jag inte har så svårt att se även när jag inte filmar är att några UK-elever inte tycker om att bli filmade. Okej jag förstår, det är okej att inte bli filmad men man måste förstå vad det kommer användas till.

Jag följer en röd tråd när jag filmar. Med det menar jag att jag bestämt innan jag börjat filma vad slutprodukten kommer bli nämligen en film som skildrar de aktiviteter som ungdomar från olika statsdelar gör.

Alla har sina anledningar att blänga ilsket på mig, det kanske var rädslan för att den grimasen du gjorde kommer med i filmen, eller att du ramlade och alla skrattade.
Nej nej nej! Så ond är jag inte. Allt kan mer eller mindre ändras sedan i redigeringen. Först kan jag välja att inte ta med det eller så kan jag försköna något.

Sen när slutprodukten är klar kan alla andas ut! Och då skrattar alla, och i slutändan blir jag nöjd och alla blir nöjda. Därför bör alla ta sig en funderare över hur du hade känt dig när någon blänger ilsket och skäller.
För det finns inget bättre än när man får uppskattning över det man i början fick onda blickar för.

Dino Kolenovic
Jobbig filmare

V 11

Just a little bit

Att eleverna är igång med sång och text är ingen hemlighet. Denna vecka fortsatte eleverna och pedagogerna arbetet från förra veckan och nu har alla börjat få koll på hur lektionerna kommer fortskrida.

På tisdagen var Cecilias grupp nästan full trupp, så de delades upp till tre mindre grupper för att påbörja att spåna fram tre nya låttexter, ackompanjerande med piano och gitarr.
Christine hade givit sin grupp i läxa att skriva ner tre textrader, som de kunde arbeta utifrån och tillsammans sammanställa till en text. Magnus' grupp fortsatte med arbetet med utveckla texterna som gruppen hade gjort förra veckan. David hade denna vecka förstärkning av Oskar och gruppen fick versen till sin låt klar och de började få ordning på en refräng också.

Högstadieeleverna fortsatte på samma bana som gymnasieeleverna. Magnus delade på sin grupp i två. Tjejerna för sig och killarna för sig. Flickorna gjorde en låt och killarna en. De presenterade de två låtarna för varandra i slutet av lektionen och du kan faktiskt höra killarnas låt här på UKbloggen. Sunktant kallar dom sig och låten heter "Han tappa Stinget".


Sunktant - Han tappa Stinget.mp3


David, Christine och Cecilia fortsatte med sina grupper att spåna på idéer till låtarna som de påbörjade förra veckan. Allt som allt - ännu en lyckad vecka.

Krönika

- Någon sångare lär jag aldrig bli

Med inspiration av Timbuktanska visdomsord, författades det under tisdagen låttexter med skiftande handling och dignitet. Tanken är att det senare ska spelas in och muntligt framföras ackompanjerat till smäktande toner.
Att det skulle bli underhållande var i alla fall de nyblivna musikproducenterna överens om.
Timbuktu tipsade bland annat eleverna om att man måste våga göra bort sig och lära sig av sina misstag för att kunna komma någonstans. Det stärker undertecknads numera bottennoterade musikaliska självförtroende. Det innebär ju isåfall att jag börjat i rätt ände. Fast någon sångare lär jag aldrig bli.

Någonstans efter målbrottets inträde blev det svårt att även för den mest välvillige av högstadiets musiklärare att hålla god min. Det lät antagligen ungefär som om den blomstertid nu kommer fått en ny, tidigare okänd stämma som inte fanns inskriven någon stans. Vi kan kalla det för ett solo. Fast just ordet blomstertid harmonierar inte med hur den stämman lät.
Frågan är om jag lärt mig något av mina misstag. Jag tycker fortfarande att musik är kul – det är nog bara åhörarna som ändrat uppfattning. Som tur är finns det många andra sätt att göra musik, digitalt eller via andra instrument än ”det inbyggda”. Eller varför helt enkelt inte bara njuta av andras musik?
Numera ser jag inte mig som något annat än en kvalificerad och passionerad duschsångare, på en scen där jag aldrig kan bli utbuad.

Anton Emanuelsson
Kulturambassadör