En Ung Kulturambassadör berättar

Linda var under två år en Ung Kulturambassadör och har spenderat mycket tid här på Spiritus Mundi. Både vi som jobbat med projeket och Linda själv har sett vad det har gett henne. Här berättar hon själv om tiden med projektet.

Projektet Unga Kulturambassadörer har förändrat mitt liv. När jag kom hit första gången, jag minns det som om det var igår, så kan jag erkänna att jag var lite skeptisk till om detta var något för mig. Redan då fick jag reda på att det skulle vara en konsert och allra sist en musikal. Då var jag rädd och skulle aldrig få för mig att stå på scen och sjunga inför publik.
Den första tiden var ganska jobbig, jag kände att jag inte passade in, alla hade någon som de kände sedan innan men jag var helt ensam. Utan pedagogerna hade jag förmodligen inte stannat kvar det första året. Men till slut släppte det och jag började prata med de andra.

Andra året började lite lättare för då började det folk här som jag kände lite sedan innan. När projektet konserten skulle starta minns jag att jag sa att jag aldrig i hela mitt liv skulle ställa mig på scen och sjunga. Det kom inte på fråga. Men under tiden växte självförtroendet, jag kunde inte tro på mig själv men andra gjorde det och det var det som hjälpte mig framåt.
Jag hade börjat spela bas den hösten men jag kan erkänna att jag var ganska usel men här fick jag hjälp framåt med det också. All denna hjälp och stöd resulterade i att jag ställde mig på scen den 16 maj 2009 och sjöng solo och jag spelade bas. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra när jag började här och jag kan säga att det trodde inte min familj heller.

Men det sista året, år tre när vi skulle sätta upp musikalen, slog allt! Det bästa jag någonsin gjort och ett minne för livet. På hösten när låtarna skulle skrivas kunde jag inte riktigt se musikalen. Vi hade ju i och för sig August, regissören, här men det kändes lite som första året. Men sen på våren började det hända saker. Manuset började ta form och låtarna var klara. Man började prata om när och var musikalen skulle spelas upp. Men då jag verkligen insåg att vi skulle sätta upp en musikal var när vi började öva låtarna tillsammans med skådespelarna. Fast fortfarande var en musikal så långt borta för mig. De sista veckorna när vi repade intensivt och tillsammans med högstadiet kändes det på riktigt. När jag först hörde att vi skulle göra musikalen med högstadieungdomarna blev jag livrädd, för jag hade träffat en del av de på hösten och jag kände att det aldrig skulle gå att jobba ihop. Men som jag sa tidigare, nät vi började jobba mer och mer tillsammans med de lärde man känna de på allvar och nu finns det en del som jag aldrig kommer glömma och som jah kommer sakna otroligt mycket.

Utan Spiritus Mundi och Unga Kulturambassadörer hade jag förmodligen fortfarande varit den person jag var i högstadiet. "Tegelmuren" hade funnits kvar. Jag var rädd och ville inte prata med någon annan. Men här lärde jag mig att komma ur mitt skal och våga. Tegelmuren finns inte mer och jag vill visa folk vem jag är och vill lära känna nya människor. Jag ville syssla med musik men kände att jag inte dög men efter detta vill jag inte göra något annat.
Jag vill berätta för alla vad Spiritus Mundi är och vad det kan göra för dig! Även om projektet Unga Kulturambassadörer lider mot sitt slut är det inte det sista Spiritus Mundi ser av mig...