Alla vet...

Jag har ett problem här på praktiken. Eller problem o problem, jag vet inte om man kan kalla det problem, men det är i alla fall ett störande moment i min o alla andras vardag. Varje morgon när jag anländer till praktiken, så vet alla att det e jag som e här, utan att jag ens behöver öppna käften. På nåt konstigt sätt så vet alla ändå att det e jag, dom hör det. Nu undrar ni säkert hur det går till, eller hur? Hur kan dom höra mig utan att jag öppnat käften? Låt mig förklara. Svaret e skorna, just det, skooorna.

Det e faktiskt sant. Jag e den enda här, tror jag i alla fall, som använder skor som hörs "klick klack, klick klack" varje dag. Jag e väl medveten om att det hörs, jättehögt faktiskt. I hela lokalen e jag den enda som hörs, varje morgon, från det att jag sätter min fot i entrén till det att jag går enda vägen in till scenen o sätter mig ner. Då blir det tyst. Jag tror att folk stör sig på mina skor, inte på mig kanske, men definitivt på mina skor o på hur dom hörs.

Till alla er som gör det, alltså stör sig, I' sorry, verkligen. Men, o nu kommer ett men, jag älskar mina skor, jag kan inte lämna dom, jag älskar allt med dom o med allt menar jag verkligen allt, inklusive ljudet. Jag brukar skratta för mig själv när jag kliver av scenen o går mot toaletten, för jag vet om att det enda alla hör e mina skor. Jag försöker att gå sakta o koncentrera mig steg för steg o det kanske funkar ibland, men max en sådär fem steg, sen måste jag börja gå som vanligt.

Till all personal, snart e det jullov o då får era öron ro. Men jag kommer tillbaka i januari o jag kommer stanna i hela SJU VECKOR. Tänk er, sju veckor till med "KLICK KLACK, KLICK KLACK" varje dag. Varje dag. Ha ha ha. Förlåt.

/Eran Rebecka

Nej, det e inte dom jag har på mig varje dag, vi behöver faktiskt inte överdriva. Men fan vad feta dom eee, dock utan strumpbyxorna under.


Läs även andra bloggares åsikter om spiritus mundi, skor, klackar, jullov, problem