torsdag 19 november 2009

Krönika


Jag har tänkt på en sak. Jag har tänkt på hur mycket musik verkligen kan hjälpa människor på alla olika sätt. Musik kan göra dig glad, musik kan göra dig ledsen, musik kan få dig att känna saker du aldrig kunnat känna om det inte hade varit för just den där låten. Musik förstärker känslor man bär på inombords. Man behöver inte vara värsta musikfreaket som kan allt om alla världens musikstilar och som kan sjunga, spela instrument och allt det där för att älska musik. Nej, man kan älska musik ändå. Jag är hundra procent säker på att alla, exakt alla, har en eller flera låtar som får en att må lite bättre. Alla har en låt som för en att tänka på honom eller på henne, alla har en låt som får en att le och dansa. Jag är hundra procent säker på att musik är den enda grej i hela världen som kan förena människor som aldrig, utan musikens hjälp, någonsin skulle ha träffats. Projektet "Our songs for Tomorrow", som nu har haft sin final och som Spiritus Mundi låg bakom, är ett perfekt exempel på vad jag menar.

Det går inte en dag utan att jag lyssnar på musik i flera timmar, ibland kan jag till och med tycka att det är allt jag gör, men det får mig att må bra. Jag är inte den typen som bara lyssnar på just en speciell musikstil, jag är den typen som försöker lyssna på, om inte allt möjligt, så det mesta. Jag vill ge all musik en chans. Såklart har jag musikstilar som tilltalar mig mer än andra, men ibland förvånar jag mig själv när jag upptäcker att jag gillar en låt som jag aldrig kunnat tänka mig lyssna på förut. Jag kan ibland komma på mig själv med att i ena sekunden lyssna på en speciell låt för att i nästa lyssna på något helt annorlunda.

En sak som i alla fall är säker när det gäller mig är att min Mp3 är en av dom ägodelar jag värderar högst. Och tro det eller ej, men jag har fått köpa hörlurar minst 10 gånger för att dom andra spruckit på grund av ljudnivån på min musik. Musik är något av det vackraste som finns på jorden och jag vet inte vad jag hade gjort utan musik. Tänk dig att människor som kan vara helt olika, ändå kan ha gemensamt att just musik är den faktor som bidrar till att dom blir lyckliga.

Som avslutning vill jag bara säga att ni måste kolla på videon jag länkat till nedan, jag fick gåshud och tårar, helt sjukt. Det handlar om en kille som blev skjuten och hamnade i koma, men som överlevde och nu har startat organisationen "Life goes on" för att väcka uppmärksamhet och kunskap om hur mycket vapen som finns där ute på gatan och som tar ungdomars liv varje dag. Ett år efter skottlossningen sitter han i rullstol och har börjat göra musik. "Don't take my shine" är hans första låt som handlar om hur allt hände och hur han lever nu. Ni måste kolla!

Inga kommentarer: