- Någon sångare lär jag aldrig bli
Med inspiration av Timbuktanska visdomsord, författades det under tisdagen låttexter med skiftande handling och dignitet. Tanken är att det senare ska spelas in och muntligt framföras ackompanjerat till smäktande toner.
Att det skulle bli underhållande var i alla fall de nyblivna musikproducenterna överens om.
Timbuktu tipsade bland annat eleverna om att man måste våga göra bort sig och lära sig av sina misstag för att kunna komma någonstans. Det stärker undertecknads numera bottennoterade musikaliska självförtroende. Det innebär ju isåfall att jag börjat i rätt ände. Fast någon sångare lär jag aldrig bli.
Någonstans efter målbrottets inträde blev det svårt att även för den mest välvillige av högstadiets musiklärare att hålla god min. Det lät antagligen ungefär som om den blomstertid nu kommer fått en ny, tidigare okänd stämma som inte fanns inskriven någon stans. Vi kan kalla det för ett solo. Fast just ordet blomstertid harmonierar inte med hur den stämman lät.
Frågan är om jag lärt mig något av mina misstag. Jag tycker fortfarande att musik är kul – det är nog bara åhörarna som ändrat uppfattning. Som tur är finns det många andra sätt att göra musik, digitalt eller via andra instrument än ”det inbyggda”. Eller varför helt enkelt inte bara njuta av andras musik?
Numera ser jag inte mig som något annat än en kvalificerad och passionerad duschsångare, på en scen där jag aldrig kan bli utbuad.
Att det skulle bli underhållande var i alla fall de nyblivna musikproducenterna överens om.
Timbuktu tipsade bland annat eleverna om att man måste våga göra bort sig och lära sig av sina misstag för att kunna komma någonstans. Det stärker undertecknads numera bottennoterade musikaliska självförtroende. Det innebär ju isåfall att jag börjat i rätt ände. Fast någon sångare lär jag aldrig bli.
Någonstans efter målbrottets inträde blev det svårt att även för den mest välvillige av högstadiets musiklärare att hålla god min. Det lät antagligen ungefär som om den blomstertid nu kommer fått en ny, tidigare okänd stämma som inte fanns inskriven någon stans. Vi kan kalla det för ett solo. Fast just ordet blomstertid harmonierar inte med hur den stämman lät.
Frågan är om jag lärt mig något av mina misstag. Jag tycker fortfarande att musik är kul – det är nog bara åhörarna som ändrat uppfattning. Som tur är finns det många andra sätt att göra musik, digitalt eller via andra instrument än ”det inbyggda”. Eller varför helt enkelt inte bara njuta av andras musik?
Numera ser jag inte mig som något annat än en kvalificerad och passionerad duschsångare, på en scen där jag aldrig kan bli utbuad.
Anton Emanuelsson
Kulturambassadör
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar